Inte så långt bort men ändå så galet?
Just nu ligger jag i min alldeles egna dubbelsäng, i mitt gröna rum vilket är fyllt av resväskor på golvet och lyssnar på musik. Pust och stön vad jag är trött. Hade som vanligt svårt att sova igårkväll och 06.00 ringde alarmet idag. Kul kul. Jag var i tjänst kl.7 ungefär efter en grötfrukost. Ja men vad hände där? Gröt? Jag?! Mellan 9-11 var jag allena med en sovande liten bebis. Jag löste korsord och såg ut över bergen. Mäktigt såhär en måndag. En till synes helt vanlig måndag. Jag och lillen hade det väldigt mysigt idag med mycket lek. Efter lunch åkte jag och pappan i familjen runt runt runt. Oj vad jag önskade att det skulle klarna upp. Tydligen såg jag idag bara en tredjedel/halva bergen. Hallå eller?! Hur galet höga är inte bergen här?? Jag trodde verkligen att han skojade. Nåväl, jag längtar efter fina dagar här. I övrigt var det en trevlig biltur. Nu ikväll har jag lekt av mig med pussel och liknande samt ätit mat. Matvanorna här är verkligen sjuka. Okej, gröt till frukost är inget konstigt, ganska normalt till och med. Till lunch åt vi rått kött till förrätt? Sedan var det en pastarätt med pasta (hehe), parmesan (?), nån tomatgrej tror jag och.....pamparapam aubergine!!! Japp! Vi hälsade för första gången redan igår. Och vad är det? Jo minsann, en äggplanta! ;) haha! Jag får lära mig så mycket här ;) Till kvällsmat var det ännu galnare, då hade vi en grill på bordet som vi smälte ost i, osten la vi sedan på kokta potatisar och åt sedan med olika slags typ...tjaaa...prickekorvar och sån skinka? Till det skulle vi visst dricka te för att inte få ont i magarna små.
Imorgon hoppas jag på strålande solsken och att jag hinner ut på en promenad. Imorgon är dagen då jag har sovmorgon dessutom. Ända till 8 om jag önskar! Niiiice!! Nu ska jag redigera lite bilder innan jag ska sova :)
På väg.
Oh dear.
The work has begun.
Hängig.
Jag är inget fan av hundar, men så här hängig känner jag mig.
Nu ska jag packa. Och vad i allsindar ska jag packa?! Åååååhhhh :(
Jag är som lyckligast just här, just nu.
Moi & världens finaste syster.
Oj vad det ekar tomt här. Nytt år, nya möjligheter. Eller hur är det man brukar säga? Nåväl, det nya året är här och det med blandade känslor. Det kändes på något sätt som ett säkert kort att befinna sig på år 2012. Under 2012 fanns ingen flytt med i banorna. Men tiden går inte att stanna (om det inte är så att man kommer upp i ljusets hastighet, har jag fått lära mig!). Och tur är väl kanske det. Nu laddar jag järnet och strävar så mycket bakåt jag bara kan för att iallafall bromsa lite. Jag vill ha superkul, men att ha tråkigt får tiden att gå långsammare... Hehe. Nej men jag har roligt! Mitt ibland alla tårar och hjärtklappningar har jag roligt. Jag skrattar och gråter samtidigt för det mesta. Jag gråter mest för att jag är så lycklig. Just här, just nu. Bland mina nära och mina kära. Jämte min syster, tätt tätt i soffan. Jämte mamma, framför datorn för hon försöker lära sig Facebook (jo.). I famnen på min käraste, när leendet inte går att släcka. På en fika med en fantastisk vän. Imorgon ska jag äta glass med två riktiga godbitar och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna känna denna känsla på 6 månader? Jag är ju som lyckast just här, just nu. Jag packar inte, inte riktigt än. Jag drar på det och strävar mig bakåt. Ta hand om er alla, ikväll ska jag umgås igen.
Jag köpte garn.
wh.
Aldrig någonsin har tiden gått så fort. Jag lovar. Inte ens när jag stickar går tiden såhär fort. Så idag har jag köpt garn att ta med mig till Frankrike. Jag ska verkligen göra allt för att klara det här halvåret. Jag ska klara att ta hand om barn. Jag ska klara av att vara ifrån familj, vänner och kära. Jag ska minsann klara av allt vad hemlängtan heter. Idag har vi (jag, mor och far) varit och tråkhandlat tråkiga saker som örontops och pads och plåster och rakhyvlar. Även regnkläder (haha! pappa är tacksam över att få ha sina här hemma...) och en alldeles egen handtvål!! Vilka vuxenpoäng jag har samlat idag. Köpte dock det mesta i rosa, dels för att allt sammans ska bli roligare och dels för att sänka panschisvarningen jag känner. Pappa har även fixat mig en liten käck mikrofon att sätta i uttaget och jag har skaffat mig superfina knallrosa hörlurar. Skype och jag blev vänner idag. Efter ett kämpigt år av mycket frustration kunde jag idag ringa upp både testtanten och Johan. Och tänk, det fungerade. Tankarna virvlar just nu. Både positiva och negativa. Men vi tror att det blir bra. Alla tror att det blir bra. Det ska bli bra. Ikväll ska jag umgås med kusinerna.
En rejäl kurva i livet.
Idag ska jag försöka få färdigt julklapparna, julbaka lite, spela flöjt (?!?) och ha den klassiska julfilmkvällen med min syster. Sen ska vi nog se att det blir jul för mig med :)
Jag vet att min franska familj förbereder sig för julen dom med, vi har mejlkontakt fortfarande eftersom det är både det ena och det andra som fortfarande måste fixas inför min vistelse. Tänk, för ett år sedan hade jag en vän som också skulle iväg på samma slags äventyr och jag tänkte "aldrig i livet. Det är det absolut sista jag skulle vilja göra. Utlandet är inget för mig. Hem ljuva hem." Och nu är det jag som ska göra just detta. Lilla hemmakära jag. För ett år sedan hade jag skrattat sanningen rakt i ansiktet om någon sagt till mig att jag om ett år ska åka till Frankrike och bo hos en familj och ta hand om barn. Tänk vilka svängningar livet kan ta.
Nu ska jag pyssla ihop paketen. Ta hand om er!
Ofattbart jättesnart.
Arkivet -11
Hallå här i julstöket! Jag hoppas ni alla förbereder eder ordentligt :) Supermysigt! Dock känns det verkligen inte som att det är julafton inom bara ett par dagar. Jag slår in julklappar på löpande band, monterar julgranar, plockar fram julkudden och vaccinerar mig. Jajamän. Du läste rätt! Pensionärerna, de gravida, personer med pacemaker och jag. Jag övervinner nålrädslor mer och mer. Men denna sattes ju mitt på min biffiga överarm, så det var inte så farligt. Mer än att jag blev alldeles konstig framåt kvällen. Nåväl, ingen influensa för mig i år. Ett nödvändigt ont för att slippa ett annat, så att säga. I övrigt är det alldeles jättekort tid tills jag åker och det känns fullkomligt ofattbart. Vad är det som händer egentligen?!
En hejdundrande jul.
Arkivet -11.
Idag är det tänkt att jag ska göra sista stoppet på min Sverigeturné. En helg i Skåne ska det bli. Sen ska jag fira en hejdundrande jul. Joo, jag ska nog tillochmed ta fram tomtarna redan på måndag enbart för att kompensera att jag inte får titta på dom lika lång tid efter jul den här gången. Här ska bakas och pysslas och virkas och rimmas. Alla de klassiska filmerna ska ses och jag ska sjunga julsånger som aldrig förr. Det är inte många dagar kvar, men som en förträfflig vän sa till mig igår när jag sa att jag inte visste vad jag gett mig in på, "hade du inte känt så hade det varit något som var fel..." Haha! Jo man tackar.
"Svarta moln hänger över våra huvuden, och saknaden tynger våra hjärtan."
Rubriken är hämtad från gårdagens avsnitt av julkalendern. Idag måste jag få lov att vara lite personlig.
Igår knackade Döden på dörren och tog en trogen familjemedlem och vän med sig. Tomheten är överväldigande och tårarna bara rinner. Vi visste att det skulle hända, vi anade att det inte skulle dröja så länge till, men ändå kom det som en chock. Igårkväll visade det sig att jag inte längre har någon kanin att mata. På något sätt känns det ändå som en frid att det hände innan jag beger mig. Om det nu tvunget måste hända. En ca 11 år gammal goding som luktar bättre än något annat fattas mig idag och resten av livet.
Foton 2008-2011
Jag bara myser och har det bra.
För tillfället sitter jag på köksgolvet och njuter av att vara ledig samt av att ha diskat upp alla pepparkaksformar, kavlar och grötgrytor. Ikväll blir det träningspass i form av spinning och sen blir det den sedvanliga ostbrickan framför nobelmiddagen. Jag har det fantastiskt mysigt just nu. Jag kom hem efter att ha besökt en vän och brorsan (jo men faktiskt! Mitt i allt snökaos kom vi hem!!), vilket var supermysigt! Och till helgen väntar den sista lilla utflykten och då styr tåget söder ut.
Nu är det mindre än en månad kvar tills jag befinner mig i Frankrike för att stanna. Mindre än en månad. Närmare bestämt 27 dagar. Jag har inte alls samma ångest som sist jag skrev. Faktum är att det känns riktigt bra just nu. Även om tiden går alldeles för fort, och även om jag bara vill ha mysiga hemmadagar som denna, så vet jag att det kommer att bli bra. Jag bara vet det. Och det gör mig väldigt lugn. Dessutom har jag nästan fattat beslut om att ta en liten semester hem till Sverige under påsken. Vilket gör att jag har något att se fram emot mitt i alltsammans. (Dessutom innebär det att jag inte behöver packa alla sommarkläder!! Haha!) Hur som haver, idag känns allt bra, och det tar jag gärna tillvara på.
Resefeber och hemlängtan.
Jag landade hemma för ett par timmar sedan efter en tripp till höger om en sjö, nu sitter jag och bokar biljetter för en resa som imorgon ska till mig andra sidan av samma sjö! Haha! Vänern, Vättern, sak samma. En sjö. Det är lite mysigt att resa runt. Bussar hit och tåg dit, bäddsoffor, leva i en resväska.
Vad gäller den huvudsakliga resan är jag trött på att berätta om den. Eller jag vet egentligen inte om jag är trött på det eller om jag inte vill tänka på den? Jag vet inte alls vad jag gett mig in på just nu. Ja, jag har resefeber. Så det är ganska naturligt att jag inte vill blogga särskilt mycket om det just nu. Jag vill inte tänka på att packa, jag vill inte tänka på hur jag ska klara av min hemlängtan och jag vill inte tänka alls just nu. Jag har hemlängtan, sittandes i soffan i vardagsrummet i mitt hus?! Gaah.
Bloglovin.
Nu går det snabbt och smidigt att följa denna blogg via bloglovin. Yay!!! En supersmart sida som håller koll på bloggar, så vet du när jag uppdaterar! :) Ett klick på Eiffeltornet här till vänster och du är klar, om du har ett konto vill säga, annars är det rätt smidigt att skaffa ett ;) Följ på bara!
Jag kommer att få det bra.
Dec -11.
Många människor frågar hur jag haft det, vad jag tyckte om det ena efter det andra, vad jag tror om mitt kommande halvår, om hur familjen var, hur det gick med språket osv osv osv.
Jag är så mätt på att prata om det just nu. Och det är så många som fortfarande vill veta och det gör mig frustrerad. För nu har jag varit där och jag har en biljett bokad. Men fram tills den dagen, dvs den 6/1, så känner jag att jag kan slappna av. Att jag kan släppa allt vad Frankrike heter. För nu vill jag ta vara på de dagar jag har kvar. Jag vill träffa alla som vill träffa mig (haha), jag vill dricka glögg, baka pepparkakor, skicka julkort. Liksom. Just nu vill jag njuta maximalt av allt vad julen heter och av allt vad den har att erbjuda i form av fantastisk familj och urgoa vänner. Det blir mycket resande de kommande veckorna, så väl uppåt som neråt, öster som väster, men vad gör man inte för att få umgås med personer som så gärna vill ha mig på besök! Haha! Jag ser jättemycket fram emot att besöka dom alla och under alla buss- och tågresor det innebär kommer jag kunna sticka och brodera massvis!! Bara bra grejer just nu. Allt är bara bra.
I did it!!
Nu har jag lämnat ett helt rör med blod. Och jag har dränkt en hel brits med tårar. Haha! Jag försökte dra ut på samtalet med läkaren ordentligt med frågor om olika vaccin och vad hon rekommenderade och vad det fanns för risker och ja jag vet inte allt! Haha! Vart i allsin dar kom de frågorna ifrån?! Haha! Nåväl, tillslut var det dags. I slutändan vet jag inte vem det var värst för, mig eller sköterskan. Stackarn som stack mådde jättedåligt över att jag mådde så dåligt! Haha! Men hon sa inget om att hon stack, tillslut gjorde hon det bara. Jag hade fullt sjå med att andas och få ut tårarna ur öronen! Hahaha! Mitt hår var genomblött. Men nu är det gjort iallafall, hjärta och lungor lät bra, blodvärde och blodtryck var precis som det ska vara och resten får jag reda på om ett tag. Idag är jag stolt över mig själv, för det här har jag fasat för och undvikit så länge jag kan minnas. Nu är jag helt slut.
En fobi som ingen förstår.
Jag har en fobi. En oifrånkomlig fobi. Den handlar om armveck. Ingen vet vart den kommer ifrån och ingen förstår riktigt hur det känns. Ibland klarar jag inte att tyg nuddar vid dom, jag klarar sällan när andra rör dom och jag klarar inte heller när jag själv rör vid dom. I-landsproblem skulle man kunna kalla det. Men imorgon är det dags för mitt livs första stick i armen och jag måååååår så dåligt över detta. När jag tänker på en handskbeklädd hand i mitt armveck drar jag per automatik ihop armarna och måste ruska bort den där konstiga känslan som infinner sig. Men vad gör man väl inte. Nu ska här bekämpas fobier!! Whoop whoop!!
Hey ho, let's...go?
Arkivet -09.
Okej, jag har inte så mycket mer att packa, så jag släpper det lite nu och det känns bra.
För att dra en kort resumé angående resvana så är den i det närmaste obefintlig. En gång tidigare har jag flugit. Till och ifrån England år 2009 med orkestern jag spelade i. Vi var 30pers som reste i en enda stor flock. Imorgon är det jag allena. Hur incheckning, påstigning, packning, gate-letande gick till har jag verkligen inte den blekaste aning om. Jag vet inte ens vart jag ska börja leta. Så ikväll kommer pappsen hem från Norge för att kunna åka med till Landvetter imorgon. Fina han. Vi bestämde oss för att inte checka in online som så många gör nu för tiden utan gör det på plats tidigt imorgon för att jag ska kunna klara mig på egen hand nere i Europa senare. Att släppa iväg mig själv på flyg är ju faktiskt ganska livsfarligt. Men jag tänker att jag under de två timmarna jag har på Frankfurts flygplats ska kunna hitta någon att fråga om så behövs. Jag menar två timmar. Jag ska tillochmed stiga av och på, på samma terminal. Nåväl, just nu är jag tillräckligt känslolös att jag inte oroar mig. Det kanske tillochmed blir lite coolt. Jag borde vara helt wild and crazy just nu, men det känns fortfarande inte som att jag ska åka.
Vi får se när vi hörs igen, OM vi hörs igen. Haha!
Ta hand om er, när jag kommer hem har jag massvis att berätta :)
Tjaosen.
Dofta illa, vara sketen och få hål i tänderna.
Just nu har jag faktiskt bestämt mig för benämna mitt handbagae som "vanligt" bagage för det var ju inte lätt packa rätt för just handbagage. Jag menar, är jag villig att gå en hel helg utan att borsta tänderna för att jag har mer tandkräm i tuben än vad som är tillåtet? Är jag villig att gå med sketet hår för att min förskjutningsfunktion helt enkelt inte tänk på att köpa såna där små, käcka reseflaskor fyllda med både schampo och duschtvål? Är jag villig att lukta allt annat än mumma för att jag inte får ta med en deodorant? Jo, visst, vissa saker är okej, jag inser det med, men en sån där 1 liters lite förslutningsbar plastpåse har ju ingen sagt något om. Helt enkelt, jag gör livet så mycket lättare för mig själv när jag rullar in väskan på incheckning och så får flyget ta hand om alltsammans åt mig. Perfa. En liten handväska får det bli för pass, mobil, medicin (men hej vilka regler det var för den) och övriga viktiga papper (biljett, till exempel). Oj, så smidigt.
Det händer inte.
Arkivet -09. Tack, fina vännen.
Imorgonbitti kl.09.35 lyfter planet från Göteborg. Jag ska sitta på det. Hur i allsindar är det möjligt?
Jag har fått jobba två dagar (blev väckt imorse för jobb och OM jag tackade ja! Haha!) och det har varit så underbart härligt. Det har tagit tankarna ifrån vad som komma skall. Men nu är jag hemma. Har precis klippt av prislappen från resväskan. Imorgon kör jag enbart på handbagage eftersom jag kommer hem på måndag igen.
Jag vet inte vad jag ska ha på mig att flyga i. Jag vet inte vad jag ska sova i, vad jag ska ha på mig resten av helgen, vilka skor jag ska ha, vad som förväntas av mig, hur jag kommer att reagera. Jag vet idag ingenting. Varken ut eller in, som det brukar heta. Jag mår förfärligt samtidigt som jag inte mår något alls. Tänk att man kan känna så, att man inte mår.
Check.
Läkartid bokad, check. Mejl från Lufthansa, check. Presenter till alla i familjen, check. Packning, inte check nånstans. Jag har börjat på ett nytt sticke samt köpt ett nytt broderi idag. Nervositeten är ett faktum. Det är så spännande just nu. Alla är så spända.
