Sofia Alexandersson

Oj vad det ekar tomt här. Nytt år, nya möjligheter. Eller hur är det man brukar säga? Nåväl, det nya året är här och det med blandade känslor. Det kändes på något sätt som ett säkert kort att befinna sig på år 2012. Under 2012 fanns ingen flytt med i banorna. Men tiden går inte att stanna (om det inte är så att man kommer upp i ljusets hastighet, har jag fått lära mig!). Och tur är väl kanske det. Nu laddar jag järnet och strävar så mycket bakåt jag bara kan för att iallafall bromsa lite. Jag vill ha superkul, men att ha tråkigt får tiden att gå långsammare... Hehe. Nej men jag har roligt! Mitt ibland alla tårar och hjärtklappningar har jag roligt. Jag skrattar och gråter samtidigt för det mesta. Jag gråter mest för att jag är så lycklig. Just här, just nu. Bland mina nära och mina kära. Jämte min syster, tätt tätt i soffan. Jämte mamma, framför datorn för hon försöker lära sig Facebook (jo.). I famnen på min käraste, när leendet inte går att släcka. På en fika med en fantastisk vän. Imorgon ska jag äta glass med två riktiga godbitar och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna känna denna känsla på 6 månader? Jag är ju som lyckast just här, just nu. Jag packar inte, inte riktigt än. Jag drar på det och strävar mig bakåt. Ta hand om er alla, ikväll ska jag umgås igen.