Min lille vän.
Självklart ska min lille vän åka med till Frankrike. Jag tänker fota varenda alptopp!! Haha! Nej systemkameran åker med, det finns inget alternativ. Vi får se hur mycket som kommer upp här på bloggen, men det ska ju självklart finns möjlighet iallafall :) När det kommer till mobilen är jag en aning kluven. Min lilla iphone ska givetvis med, men jag kommer troligtvis bara att ha den ansluten till wifi och stänga av alla övriga funktioner så som sms, 3G och telefoni. Det är planen just nu, känner jag att det inte fungerar kan det ju klart komma att ändras. Hur får man tag i mig?
1. Man skriver på facebook.
2. Man har själv en iPhone och skickar via iMessages.
3. Man mejlar: [email protected]
4. Man lägger till mig på skype: sofia.alexandersson3
5. Man lägger till mig på appen Viber.
Titta så många sätt man kan nå mig på :) Ha det gott!
Kan vi klara det? Klart vi kan!!
Min franskabok har extremt käcka bilder. Idag kör vi all in för franska glosor! Tjohooo!!! Lösgodis hade varit gott.
Påtaglighet.
Åh, jag drar mig så för att ringa den där privatmottagningen för att ta de där i proverna. Inte för att jag är rädd för att de ska visa något konstigt utan för att just faktiskt ta dom. Jag sitter i skiten, som man säger.
Om en vecka är jag faktiskt framme nu om allt har gått som det ska. Om en vecka. Nu är det lite för påtagligt för att det ska vara jippi-kul. Istället handlar det om nätter då jag inte somnar före 3 och mornar jag går upp vid 9. Jag kan inte sova. Det går inte. Jag spelar flera hundra banor på bubble blast per natt. Försöker bli trött. Försöker sluta tänka. Jag broderar och broderar. Går långa promenader. Nej detta är verkligen inte klokt. Och det är väldigt jobbigt och påfrestande nu. Jag blir en aning otrevlig emellanåt. Jag känner mig trängd och instängd och dagarna går alldeles för fort.
Att offra.
Ja, ibland känner jag mig hjärtlös som bara åker. Som ens tänkte tanken från första början. Det är många jag lämnar här hemma, mycket som jag kommer att missa. Stora som små händelser, viktiga som oviktiga, födelsedagar och högtider. Ja det blir en del som offras för att kunna göra en grej som denna. Men jag hoppas att hjärtat mitt kommer att fyllas av andra roliga saker och händelser.
Högt pris.
Haha! Nu verkade vårdcentralen inte ha något att göra! Hahaha! "Vi passade på att ringa lite nu" fick jag höra. Nåväl, de kunde inte heller hjälpa mig. Ajajaj. 1000kr kan jag behöva betala för att få bekräftat att jag inte har HIV, hepatit B, drogmissbruk eller bulimi. Det ser inte bättre ut än att jag kommer att behöva ta mitt första blodprov (och dessutom betala dyrt för det!!). Kära läsare, du skulle bara veta vilken ångest som sprider sig i min lekamen. Åh, min armvecksfobi är verkligen inte att leka med. Nej, nu kommer tårarna. Nu tar vi ett problem i sänder. Först den där privatläkarmottagningen då. Åh, bevare mig väl...
Uppdatering: den privata mottagningen var stängd just idag. Det var lättare på den tiden då det räckte att jag fyllde i ett papper om att jag inte hade rullator eller pacemaker...
Det fanns fler än en!!
Sälen 04.12
Åhhh! Jag blir galen på vårdcentralerna här i kommunen. Sen var det kanske mitt eget fel att ringde till fel vårdcentral, men ändå, vars samtal jag väntade en timma på varpå de skickar mig vidare till en privatmottagning. Jag är lite kinkig med sånt. Men VAD hände där?? Kinkig?? For real?! Jaja, det är väl så jag känner mig. Då sa mor att jag inte tillhörde den vårdcentral jag hade ringt. Haha! Heja mig!! Så nu har jag ringt den andra som ringer mig först imorgon bitti. Jo men lite frustrerad är jag. Men kanske mest på mig själv då. Vi får tro att det löser sig imorgon med allt vad friskintyg heter. Känner mig riktigt frusen just nu, ska nog gå och stryka lite tvätt tror jag. Ser ni förresten på nedräknaren att vi gått under två-månaders-strecket nu? Galet.
Försäkringar.
Nu har min familj återupptagit kontakten med mig igen efter sin semester. På't igen, som man säger. Jao jao. Idag var det försäkringar som stod på schemat. Det är verkligen inte bara att åka, som många kanske tror. Det ligger otroligt mycket arbete bakom en sån här sak. Familjen jag ska bo hos verkar väldigt välorganiserad och har bra koll på mycket. De tar tag i det mesta och har svar på mina frågor. Nu inväntar jag ett sjukförsäkringskort och imorgon ska jag hälsodeklarera. Åh! NU, nu mitt i natten minns jag när och varför jag gjorde det senast! Maha! Jag visste väl att jag gjort det förr. Jag är frisk som en nötkärna, vilket ju är bra :) haha! Men det är lite ironiskt att jag just hade tidernas migrän och så vill de höra om min hälsa! Haha! Nåväl, jag har att göra iallafall :) allt gott, Sofia
Öh...hej?
Jag ska träffa familjen på flygplatsen i Geneve. Dagens enormt stora problem som förföljer mig är: vilket språk ska jag säga hej på?? Mamma tyckte att jag skulle vänta och se vilket språk de väljer. Jag har att välja på 1. Svenska 2. Engelska 3. Franska. Väljer jag alternativ 1 kan det bli konstigt eftersom mamman förstår svenska men inte pratar det. Väljer jag 2'an kan de ju tro att jag inte förstått att jag ska lära mig franska hos dom? Väljer jag 3'an kanske de tror att jag är säker på franskan och börjar prata på franska med mig varpå jag inte kommer att förstå något alls efter bonjour?! Åh.
Oj, va trevligt.
Weheartit.
Det blev ingen franskalektion för mig ikväll. Får försöka ta igen den på egen hand här hemma i veckan. Med tanke på den migrän som fått mig sängliggandes i två dagar får jag nog försöka ta det lite lugnare i veckan. Vet inte riktigt vartifrån den kom, men den kom med 120% kraft och styrka så något måste ligga bakom den.
Nu börjar det verkligen dra ihop sig inför min week-end hos min nya familj. Så galet spännande. Jag hoppas så innerligt att jag ska kunna komma hem och säga att ooooj, vilka trevliga människor! Haha! Det låter så töntigt, men jag hoppas innerligt att de ska vara förträffligt trevliga och snälla. Men hallå eller, det är inte ett dugg töntigt, det är väl klart man vill att de ska vara?
Dagens känsla: ja vad säger man. Jag funderar på allt från vilken bok jag ska ha med mig på flyget och vad jag ska ha på mig till hur mitt rum kommer se ut och om det kommer finnas körsbärsträd i närheten som kommer blomma sådär fint? Självklart är dagens känsla lite trubbig med tanke på att mitt huvud fortfarande känns som en fotboll, men känslor finns det gott om. Nerver, alldeles för många.
Första intrycket.
Igår gjorde jag och mor ett spontanbesök på Gekås. Vi införskaffade presenter till barnen i familjen. Det var kul faktiskt! Är man 6 månader lägger man kanske ingen större vikt vid presenter, men vid 6 års ålder gör man nog det. Jag och 6-åringen har en del gemensamma intressen, så egentligen var det ganska enkelt, men vi ska ändå komma överrens i 6 månader och då kändes plötsligt den där presenten helt livsavgörande. Jag är en person som överanalyserar, som gör enorma scenarion av pyttesmå tillfällen och som gör livet svårt för mig själv. Är man 6 år blir man väl fortfarande glad för vad som helst? Eller?! Det är svårt när man inte vet vad hon är för nån tjej liksom, vad hon har sedan tidigare, vad hon tycker är roligt. Hon kommer kanske tycka att jag är urtöntig?! Nu släpper vi det.
Om tre veckor.
Torsdag.
Om tre veckor befinner jag mig hos min nya familj just idag.
Ett problem som hämmar.
Igår.
Givetvis är jag livrädd. Jag förstår inte alls vad jag gett mig in på, eller varför för den delen. Det jag mest fruktar är nog min hemlängtan. Det är kanske det enda jag vet helt säkert. Den kommer att komma, det kommer vara högst otrevligt när den infinner sig, men samtidigt tror jag att detta är så hiskeligt nyttigt av just den anledningen. Som längst har jag nog varit ifrån min familj max en vecka åt gången. Du vet, läger, resor med orkestern, semestrar med vänner osv. Varje gång jag varit iväg har min hemlängtan varit av värsta tänkbara slag. Jag vill bara hem. Hem hem hem. Trygga hemmet, sköna sängen, laktosfria maten. Jag har berättat för min franska familj hur det ligger till med den saken. Det känns skönt att de vet om de, samtidigt som de nog inte förstod vidden av problemet. För det är ju faktiskt just vad det är, ett problem! För mig är det ett problem. Ett problem som hämmar mig. Det som jag tror blir extra nyttigt är att jag faktiskt inte bara kan åka hem när den drabbar mig. Jag kommer att behöva ta mig i kragen, fine, gråta stôll om så behövs. Men oj, vad jag kommer att växa genom att stanna kvar.
Det ena konstigare än det andra.
Inatt drömde jag så mycket galet att jag vaknade med migrän. Riktigt galet! Förutom att grannkatten kastade yxor för att vi inte klappade den och att när den hämtade yxan förvandlades till en elefant hade min franska familj inte två barn att ta hand om utan 9. Och det tionde var påväg. Ingen i familjen såg ut som de gjort på de bilder de skickat, vi fick leka nån lek i en källare för att åskan gick så att huset skakade och ett av barnen ville inte sätta in sin bettskena för han hade fått nya porslinständer och två av döttrarna saknade ben när jag skulle natta dom. Dessutom var de gjorda av gips. Så. Sjukt. Konstigt. Och jag började förstå franska såpass bra att jag inte förstod när pappan plötsligt bytte till svenska.
Idag blev det en ledig dag med frisk luft på en av de mest rofyllda platser jag vet. På torsdag blir det en spa-dag. Jag tror att jag behöver varva ner en skvätt.
Det är så mycket jag vill göra. Hinna.
Vbg -11
Denna helg har spenderats på vettigare sätt än att blogga. Socialt umgänge kallas det visst. Bloggen lades åt sidan.
Jag tänker på flytten mest hela tiden. Vad jag än gör, vem jag än är med. I de mest konstiga situationer kommer tanken. Det kan vara något jag ser, jag tänker att "det måste jag ha med mig", eller något jag hör som får mig att tänka att "men då bor jag inte i Sverige". Jag vet inte vad jag ska packa, hur man packar? Just nu känns det som att tiden är för knapp. Det är så mycket jag ska hinna med att göra innan jag lämnar. Jag har många att hälsa på, för när jag kommer hem bor dom inte längre kvar på det stället. Tre personer gäller faktiskt detta. I tre olika städer. Jag ska på spa och jag vill se Chess på Göteborgs Operan. Jag vill baka bullar, se hyacinterna växa och ta vara på varenda dag. Men det är ack så svårt.
Vokabulärer.
Hur gick det med det där franska mejlet, kan man undra. Jag gav google translate en hemläxa i översättning. Haha! Okej, jag förstod lite. Men svaret blev på engelska. För allas skull. Haha! Efter jobbet idag åkte jag om biblioteket och kollade in deras enorma utbud med franska böcker. Nu var jag ironisk. Det blev en av de 6-7 stycken franska barnböckerna tillslut. Jag förstod inte vad som stod på baksidan. Men den ska läsas! Så är det bara. Jag behöver ord. Ord, ord, ord. Kängor köpte jag med. Det har ingenting med min resa att göra, men det gjorde mig lycklig, så det får stå här också! Haha!
Tjaosen!
För att stilla mina nerver.
Grannkatten.
För er som scrollat ner till det första publicerade inlägget står det att jag redan har bokade biljetter för en helg i november. Jag har inte alls skrivit fel faktiskt, jag har inte heller skrivit fel när jag skrivit att jag flyttar i januari. En helg i november ska jag få flyga ner bara för att lära känna familjen, deras vanor, skriva kontraktet och umgås. Få förunnat. Ack så skönt. Prova mitt rum, se vad jag behöver ha med mig, kan åka så sent som möjligt i januari (6'e) och jag kommer förhoppningsvis kunna vara lite mer avslappnad när jag väl börjar jobba.
Dagens känslor:
Jag drömmer om att åka. Drömmer att jag är stressad inför att åka. Jag är nog ganska stressad inför att åka. Så det känns som att en helg i november kommer alldeles utmärkt till pass för att stilla nerver. Det känns så konstigt. Det är nog den mest påtagliga känslan av dom alla. Att det är så sjukt konstigt.
Franskan.
Okej, så jag läser en nybörjarkurs i franska. Vi är ett riktigt gött gäng som samlas på måndagskvällar och skrattar, undrar och kämpar. När våra hjärnor går i kors uppmuntrar vi varandra helt enkelt! Riktigt skönt. En grupp där så gott som alla är helt och hållet nybörjare och jag känner mig tillräckligt trygg att jag faktiskt räckte upp handen och ställde en fråga idag. Jag minns inte senaste gången jag gjorde det utan att få hjärtklappning.
Nåväl, jag kämpar med att lära mig ett nytt språk. Det är faktiskt ingen större fara att jag inte är någon mästare på franska eftersom min blivande familj är väldigt internationell och flerspråkig. Till och med svenska pratas! Men jag ska få möjlighet där att bli awesome på detta språk genom att prata det med familjen och även gå en franskakurs i antingen Schweiz eller Frankrike. Jag tycker franska låter urgött och har velat lära mig det länge.
Over and out.
Mejl.
Idag skickade pappan i min nya familj ett mejl på franska. Mmm. Vad säger man om det? Hej kom och hjälp? Haha! Mina hittills 3 lektioner i franska har inte gett jättemånga ord, så att säga. Men även om det är svårtsvårt så är det också jättekul! För jag har sagt att jag gärna vill lära mig mycket franska, och det tar de på största allvar. Tummen upp!
Rättning!!
Jag vet jag vet jag vet jag vet!!!! Schweiz ska inte ha något t i sig! Skandalen är ett faktum. Hur ska det fortsätta? Hon kan inte sitt svenska språk, än mindre det franska. Oh dear.
Ditt äventyr börjar här och nu.
we♥it
Nu ikväll är det ju tänkt att jag ska släppa in läsarna här på bloggen. Så det kanske vore bra att börja med att berätta vad i all. sin. dar. jag ska ut i världen och göra?
Jag, Sofia Alexandersson, en fager kvinna på 20 fantastiska år åker den 6 januari till främmande familj i en främmande by i ett främmande land. Hemskt mycket främmande blir det!! Åh, främmande är ett sånt där ord som låter konstigt om man säger det för många gånger. Jag vet inte exakt vad byn heter jag ska bo i, men den ligger ca. 30 minuter ifrån Genève. För att ta lite geografi ligger Genève i Schweitz men gränsar något så ohyggligt mycket till Frankrike, så det är helt enkelt i Frankrike jag kommer att bo i 6 månader. Jobba som aupair alltså. Nåväl, det räcker med info så länge! Denna bloggen är iallafall tänkt att enbart inrikta sig på detta projekt, så om du vill följa mina tankar och farhågor inför resan är detta the place to be. Vill du sen följa mitt liv i Frankrike, ska du fortsätta läsa även under våren :) tjaosen.