Sofia Alexandersson

Idag tänker jag slå på stort. Idag är dagen då jag tänker erkänna att joo, det som verkade fullkomligt omöjligt har gått och blivit sant. Jag har köpt en orm. Haha! Skojade bara ;) Sanningen är, att jag trivs. Jag gillar läget. Jag tycker om att inte förstå allt. Jag tycker om att kasta mig ut och äta nya saker. Jag tycker om den lilla byn på berget där ingenting händer. Det största som hände idag var att de skottade vägen. Och jag tog emot en leverans! Haha! Jag tycker om att gå ut och gå med barnvagnen efter lunchen, se ut över de kritvita bergstopparna som blir så extra vita emot den klarblå himmeln. Jag tycker om att sjunga ImseVimse bara för att se lillen le. Jag tycker om att få teckningar med fjärilar på där det står "tukeromdjsofia" (ja, mitt hjärta smälte). Jag tycker om att krypa upp i fotöljen och läsa eller sticka under förmiddagarna när lillen sover. Jag tycker om att se dimman lätta. Att se stora snöflingor falla för att sedan bevittna när de smälter då solen värmer. Jag tycker om att bli väckt av en liten tjej som kryper upp i sängen på lördagsmorgonen. Jag tycker om att spela spel. Jag tycker om att se flygplanen gå stiga och landa. Jag tycker om att sitta och spela och sjunga med dottern. Jag tycker om att hjälpa till med läxorna. Jag tycker om att jag idag vågade läsa dotterns läsläxa på franska högt för pappan. Idag kom jag fram till allt detta. Mitt i solens sken, bergens vindar och bland fåglarnas kvitter. Jag kommer fram till mycket när jag är ute och går, även om jag bara går fram och tillbaka utanför huset.

Ja idag anlände pianot. Haha! Problemet är att det är dotterns och jag lär ockupera det. Haha!

Men du ska tro att det finns mycket som jag saknar från Sverige. Oj, jag saknar kaffet. Mitt älskade bryggkaffe saknar jag. Och att faktiskt sätta sig ner och ta en fika. Äta en kaka och dricka kaffe helt enkelt. Jag saknar min kudde och mitt täcke så att jag kan börja gråta. Jag saknar att ha rena kläder (utan barnmat i någon form...). Ja och jag saknar mina kläder i över huvud taget. Jag saknar att kunna sitta uppe halva nätterna och göra vad jag vill. Jag saknar så klart familj, vänner och liknande.

Imorgon börjar jag 06.15, så jag ska sova nu strax. Men det gör mig ingenting. För imorgon eftermiddag ska jag nog åka pulka. Jag har 164 dagar kvar att se fram emot.