- Sofia Alexandersson

Orättvisa.

DATUM: 2013-05-12 TID: 14:05:46
KATEGORIER: Livet i Frankrike;

Nu har han åkt. Och precis som i låten 34'an så rullar stora tårar för min kind. Gallskrek på vägen dit och på flygplatsen och på vägen hem och sen grät jag ännu mer här vid matbordet. Det värsta är att det är så orättvist. Så sjukt orättvist. Jag vill också åka hem. Jag vill också packa ner mig i en resväska, checka in mina grejer och sätta mig på ett plan och landa hemma i mitt älskade hemland. Men, som han sa, över 4 månader har gått. Enbart en och en halv månad kvar. Sen får jag också stå redo med pass och boardingcard och jag får sitta på ett av alla de plan som lyfter. Men idag är det bara så orättvist. Hans madrass ligger kvar här med täcke och allt och det känns bara så tomt.

Kommentarer

YOLO säger:

Hej! Tittar in på din blogg lite då och då. Jag tycker den är jätteintressant. Du skriver väldigt bra. Men jag blev lite upprörd här. Hur kan du säga att det är orättvist? Det är ingen som har tvingat dig till att åka, det är väl ett val du gjorde själv? Alternativet att åka hem finns ALLTID, det är bara att boka en biljett. Detta halvåret kommer ingen kunna ta ifrån dig och du kommer vilja komma ihåg det med glädje. Bit ihop den sista tiden och njut, gör det bästa av situationen. Det här kommer aldrig tillbaka!! Lycka till! :)

Svar: Hej YOLO! Vad roligt att du tycker om min blogg men va tråkigt att du blev upprörd. Jag kan säga att det är orättvist för att det var den känslan som infann sig. Och det vill jag inte smyga under stolen med. Nej, ingen har tvingat mig att åka hit, valet var helt mitt. Ja, alternativet att åka hem finns.Jag vet inte vem du är eftersom du valt att vara anonym, så jag vet inte heller om du vet vem jag är? Jag vet inte om du vet att jag lider av hemlängtan om jag så bara är borta en vecka hemifrån? Alternativet att åka hem finns, men inte för mig. För jag har bestämt mig för att klara av det här halvåret för jag tror och vet att jag behöver detta. Jag har bestämt mig för att gå igenom varenda släng av hemlängtan, varenda saknad och varenda minut då jag vill kasta mig på nästa plan. Jag har aldrig sagt något om att jag inte njuter eller att jag inte gläds åt att vara här? Jag vet att så småningom kommer jag hem och det känns betryggande och hjälper mig att ta vara på tiden här. Det betyder dock inte att jag tycker att det är orättvist att någon kan komma hit ett par dagar och sen bara flyga hem igen? Att någon kan komma hit med marabou och lösgodis och nötmix för att jag inte har tillgång till något av det? Att någon säger "jag ska träffa din mamma på måndag" då jag bara vill kasta mig i armarna på henne? Att någon får åka hem direkt till bryggkaffe och nära och kära? Frustrationen jag känner i det är något utöver det jag tidigare upplevt. Och då känner jag en orättvisa inom mig. Men du ska veta att jag försöker göra det bästa av situationen varje dag.
Tack :)

Sofia

2013-05-14 | 04:51:23

Trackback